Varför, jag, filosofi?

jag är bäst. ingen annan är bättre än mig, inte ens om man söker i historien! förutom ett fåtal så klart och dessa ska bekämpas med allt som står i min makt. för att jag är den store filosofen, vår tids hjälte och den ände store tänkaren från sverige. universitets världens centurm ska flyttas från usa till lund och jag ska vara deras ihärdiga lektor. allt jag säger är sanning. allt jag säger är viktigt för mänskligheten att förstå och bör läsas, om man vill va en människa det vill säga. avguda mig. min skola (den skolan som talar som sanningen) kommer utveckla en helt ny generation av tänkare, med mig som dess konstiution. jag kommer gå till historien, som historiens inflytelserikaste filosof. med Allas ögon riktade på mig!

men sen då? va ska hända sen? när all berömelse nått mitt ego? när det inte finns mer inflytelse och mer uppmärksamhet att vinna? vad ska man sträva åt? varför ska man filosofera? för det jag skrev ovan, är inte något jag skriver för att förlöjliga migsjälv. utan den ger svar på varför jag överhuvudtaget vill förmedla den filosofi jag skapar. men varför skulle denna mening vara mer väredefull än den att leva som en simpel lärare? och äta sina simpla makaroner? och ta hand om sina simpla barn? och älska sin simpla fru? detta är som en mardröm för mig, att vara vem som helst, de som varken sticker ut eller tycker sig veta något som andra inte kan. nej föreställer jag mig det livet så får det formen av en mardöm som inte går att väckas ur eller förändra.

detta måste vara anledningen till som arbetar i det allmäna rummet förutom att tjäna pengar. ja menar varför skulle man vilja vara rockstjärna, professionell idrottsman, filmskådis, filosof, vetenskapsman om man inte vill att andra ska läsa det man skrivit? att andra förstå att jag har skrivit det som står i texten? och att jag har rätt i det jag skriver och vill att andra ska uppfatta att det jag skriver är rätt?

denna insikt får mig att ständigt ifrågasätta till varför jag ens pluggar filosofi eller pluggar något som inte har något yrkesförberedande i sig överhuvudtaget. för kunskapen jag får där vill jag endast samla på mig för att yttra till andra så att de kan bekräfta mig, bekänna mig överlägsenhet och det tar bort det ädla i kunskapen. kunskapen i sig och studerandet för att få tag i kunskapen. det motsätter sig allt pluggandet och får mig att avsluta allt för att ersätta det med något yrkesutbildande plugg, medelsvensson linjen som söver ner mig i den mardrömmen jag fruktar som allra mest.