skip to main | skip to sidebar

Mina tankar utan reflektion

tisdag 25 november 2008

Komedi

I humorn får man säga vad man vill. Man får bryta de allmäna reglerna som reglerar diskursen på vilket sätt man vill. Möjligheterna är oändliga.
Så varför anses buskis humor som tråkig och banal? För att vi redan kan den. Den visar ingen ny möjlighet, någon ny simulacrum.
Upplagd av Douglas Frick kl. 01:13

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Senaste inlägg Äldre inlägg Startsida
Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

Bloggarkiv

  • ►  2010 (1)
    • ►  september (1)
  • ►  2009 (16)
    • ►  december (1)
    • ►  november (3)
    • ►  september (1)
    • ►  augusti (1)
    • ►  maj (1)
    • ►  april (1)
    • ►  mars (7)
    • ►  januari (1)
  • ▼  2008 (126)
    • ►  december (2)
    • ▼  november (22)
      • Komedi
      • Alltid kär i någon/något
      • Definitionen av att vara kär och att känna kärlek
      • Svensk fotbolls utvecklingsteori
      • Det finns inget undermedvetet
      • Gränsen mellan orsak och verkan
      • Varför, jag, filosofi?
      • Att vara är att urskilja
      • Myten om det andra könet
      • Roligt
      • Konstigt
      • Kan man föreställa sig tre dimensionella bilder?
      • Sjukdomars falskhet
      • Ett fenomen i musiksmaken
      • en mardröm
      • Pinsam tystnad
      • Du applicerar en mening
      • Klockan
      • Att lyssna på någon
      • Att komma ihåg fel
      • Ensamhet i en feberhetta
      • Jag undrar va de tänker, de som befinner sig i sam...
    • ►  september (5)
    • ►  augusti (11)
    • ►  juli (4)
    • ►  juni (14)
    • ►  maj (22)
    • ►  april (26)
    • ►  mars (20)

Om mig

Douglas Frick
Visa hela min profil