Sjukdomars falskhet

Fan jag vill hela tiden ursäkta mig och beklaga att jag är öm i hela kroppen och att det t.o.m. är jobbigt att ens vara vaken! Detta är ju inget ovanligt, de flesta sjuka som är avhållsamma till andra brukar skylla på sjukdommen som anledningen till avhållsamheten. Alltså jag kanske ber om ursäkt för att jag inte mötte upp er igår för att jag var sjuk.

Men ligger det inte något skumt i en sån mening? Skumt i den meningen att jag ursäktar för att jag var sjuk, inte för att jag inte kom. För vill jag bara att ni ska veta anledningen till varför jag inte mötte upp er så säger jag att jag var sjuk. Sen om jag vill be om ursäkt för att jag inte träffade er och samtidigt vill ge anledningen så kan ju meningen faktiskt se ut som den gör ovan. I det här fallet är det snarare att jag ber om ursäkt för att jag inte var socialt attraktiv och hoppas att folk ska ta hänsyn till min sjukdom och välkomna mig eller se mig som attraktivare.

Men i mitt fall så vill jag klaga på min sjukdom och mitt sinnestadie för att försäkra er att jag inte i vanliga fall beter mig som jag beter mig nu. Men mitt beteende borde inte förändras avsevärt av sjukdomen som inträffar, visst så är jag lite ömmare i kroppen och visst så är min kropp varmare än vanligt. Men fan beter jag mig inte på det här viset en varm sommar dag med massa träningsverk i kroppen (då jag både är varm och öm). Utan jag uppmärksammar sjukdommen som min källa till avhållsamhet, medan det faktiskt ligger andra antaganden och anledningar till varför jag mår dålig och är avhållsam. Kanske har jag växt upp med bilden att jag är svag och tystlåten när jag är sjuk, min familj kanske gav mig mat i sängen och kom och talade om hur dåligt jag mådde varje 10onde minut. Eller så kanske jag är kärlekskrank och intalar mig själv att jag mår dålig av sjukdomen och inte av de hemska känslorna. Så egentligen ber jag om ursäkt för mitt brustna hjärta eller för att intalat mig själv att jag är svag och hängig.