Otillräcklighet

Nu ska jag vara helt subjektiv. Som om jag skriver en dagbok. Något som egentligen inte borde intressera mig själv och döden.

Otillräcklighet är något som tycks vara konstant närvarande
Få tillfällen ger tillfredsställelse och nuet någon värdering
Vad är det som får allt att vara så ofullständigt
så tomt
så halv färdigt?
Finns det ingen glädje i att skapa?
Att få göra något, sitt eget, avklarat?
Sömnen omsluter ändå allt
Är döden det ända som avslutas?
Jag citerar Martin Heidegger:
"Döden är det ända människan vet kommer
och vi kommer aldrig vara med om den...."