Ambitiösa flykter

Tittar jag på framtiden så ser jag allt man vill bli
den som hittar sanningen
den som beskriver verkligheten
den som frisläpper alla slavar
den som visar hur "tjänster för mig" egentligen är "lite tjänster för mig och mer för andra" utan att den andra verkligen vill dig lika väl
jag som förverkligat de närmsta och första estetiken
jag som förtydligat Freuds symboler i dagens kultur
Så ser framtiden ut.
Men var är arbete?
Var är symbolerna?
de nedskrivna heliga orden?
de smutsiga papperna?
de staplade manuskripten?
de undermedvetna kopplingarna i de formade färgerna?
de kubformade bilderna på förberedande historien?
Allt som består i det som varit är synopser och elektriska spänningar
inre dialoger och känslouttryck
pinsamma försök att bestå i historien och innehållslösa former
lata ambitioner och planenandet att göra dem synliga
subjektiva avbildningar av andra människor
I anspråk på att lyckan bara har en form för mig, så finns den första lösningen på det i dessa satser:
njut av allt som inte hindrar livet
spara bara de former som du vill komma ihåg nu och i framtiden
skilj på andras anspråk på vad vi ska komma ihåg
men
sörj inte
skäms inte
räds inte över
snåla inte med
och försök förstå andras likheter med det du nu valt att komma ihåg

Tidigare skrifter

Allt som skrivits innan här tycks kan inte längre undertecknas Douglas. Det är nån annan snubbe i historien som skrivit det. Inte jag.

I Sverige finns inga hjältar

Nej, så är det. Ingen har någonsin behövt ta val som innebär risker. Aldrig har man dött för sitt val. Men skadats har man, visst, men det räknas inte som skada här. Nej, det är ju bara anpassning, att göra som resten av samhället. Men fuck däät, var finns hjältarna? Citronen och flamman? Rosa Luxemburg och Karl Liebknecht? Var fan finns dom? Där borta, där jaa, där finns dom, där den nytta man gör för samhället är självändamålet, där pengarna är arbetet.

Det här är ingen moralpredikan, det är ingen text för att hylla en författaren, förstå det Douglas. Det är en fråga, om var alla andra är, de som njuter när de är vaknat och sörjer när de sover. För är det inte så det ser ut? Att folk går till jobbet när de är vakna och sover på fritiden? Galenskap ryms aldrig i utförandet av en uppgift åt någon annan. Galenskap former som formats utanför den kognitiva logiken, verifikationen, utanför tankar som delas helt med andra. Galenskap är grunden för lyckan. Galenskap var de första valen. Var finns det plats för galenskap idag? Högst upp mesta dels, bland de som gör de verkliga valen, där den trogne belönas rikligt. Men galenskapen har andra forum, bland de som försöker knulla sönder pyramiden och ser andra möjligheter att ordna oss i. Vem sa att pyramiden var den ända ordningen? Det ända sättet som möjliggör stadga, stabilitet och möjlighet för lycka? Möjlighet att förverkliga, göra materia av galenskapen? Inte hjältarna i alla fall, kom ihåg det.