Sökandet

Min bror frågade mig "du verkar alltid söka efter någon orsak till allt, men varför kan du inte bara acceptera ting som de är?". Det fick mig att tänka, vad skulle man göra om man inte hade frågor? Om jag bara njöt över hur saker var nu skulle jag dö, då jag inte längre har någon mening med livet. Det finns inte längre något nytt att söka efter, inget nytt att förstå, inget som jag känner kan berika mig. Så varför ligger jag inte bara på golvet och stirrar in i en vägg? Det skulle ju vara den ultimata njutningen. Nej jag kan inte leva utan sökandet och nyfikenheten, inte utan svaren heller. Känner inte ni så här? Vad skulle ni göra om ni inte hade ert bilintresse? Eller utan att få läsa söndagsnyheterna om ert fotbollslag? Eller utan att få slå upp morgontidningen på tåget och höra om alla de hemska, men intressanta sakerna i världen?