Mannen får så gott som vara vad han vill för en man. Visst så kan inte en man vara vad han vill för en man som lever i en fast syn på manlighet, såsom att en man ska vara självständig och ha kontroll. Men i genus diskussioner får en man vara vad han vill bara han inte förtrycker, något som många ser som rätt självklart. Dock så finns det självklart långa diskussioner hur dessa förtryck tar sin form.
En kvinna tycks dock vara klämd i en situation som är mycket mer begränsad än mannens. Är en kvinna dominant och självständig ses hon som manlig (åtminstone av männen). Är en kvinna känslosam och generös ses hon som underkuvad av mannen, hon är inte genuint kvinnlig utan mannens definition av henne. Hon är endast mannens kompletterande, det andra könet.
Kvinnan tycks vara fast i en situation där hon inte riktigt ses som korrekt av båda könet på något sätt, medan mannen har ett frikort i att endast inte vara för "dominant" och "förtryckande". Visar mannen en generös och känslosam sida visar han bara en mänsklig egenskap. Gör kvinnan detta försöker hon kategorisera sig i den bild mannen skapat åt henne.
Kvinnan tycks fast i en bild som aldrig kan ses som hennes, medan mannen endast behöver avsäga sig vissa egenskaper (som kanske innefattar mycket av manligheten men inte dess helhet) så är han manlig och därmed fri.
fredag 13 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar