Att ta det man själv vill ta och att vilja att någon tar det man själv vill ta

Det finns situationer som tycks vara ytterst ojämlika. Jag och en väninna diskuterade detta nyligen.

Mitt argument var att många av hennes genus kunde slänga ut sig meningar som att "jag vill inte att du gör detta" men i själv inte symboliserade det som egentligen vill. Detta menade även hon kunde stämma i vissa tillfällen, men försvarade det med att begär för den andre uppkommer efter hon sagt "jag vill inte att du gör detta" och inte innan. Så hon har alltså menat det hon sagt men ändrat sin vilja efter handlingen den andre utfört efter utsagan. Om detta är sant (som jag omöjligen kan verifiera, men ändå tvekar lite på) så betyder det fortfarande att kvinnan är underlägsen. Kvinnan är beroende av den andres handling för att forma de begär hon eftersträvar. Då motkommenterade min väninna någorlunda logiskt med att dem andre då är jämlikt underlägsen då även den underordnar sig en idealiserad bild av henne, som forcerats på denne. Jag godtar dock inte detta som ett bevis på att hennes genus ofta underställs den andre. Då hennes begär i detta fall formas efter att den andre brutit med de begär hon själv sagt stå för, hon har definierats av den andres handlingar. Medan den andre på något sätt kanske tvingats en idealiserad bild på kvinnan, genom att kanske endast vissa bilder av kvinnan får utrymme och vissa bilder faller in i de samhällets normer, så har den andre i detta fall tvingats att acceptera en idealiserad bild av kvinnan där den andre bestämmer hur deras relation ska se ut.