Att fråga är att söka

För att förstå viss kunskap måste man först veta vad man letar efter. Man kan annars inte urskilja ett objekt från ett annat. För att hitta Martin så måste jag ju veta hur Martin ser ut, eller hur? Annars hittar jag inte Martin då jag inte vet hur jag ska urskilja honom från resten. Jag kan inte heller förstå svenska om jag inte vet att de pratar svenskan. Tror jag att de pratar engelska kommer jag försöka hitta engelska ord i den svenskan folk talar.

Samtidigt som jag pratar om hur man förstår kunskap kommer tankar om den materiella världen. Att om jag går på en lång strand det går någon långt framför mig. Det är du som går där men jag känner inte igen dig. Du kommer närmare och jag ser forfarande inte att det är du. Tillslut skriker du ditt namn och nu ser jag att det du, nu tar ditt ansikte from och din kropp är dig lik. Är det inte mitt minne av dig jag då ser? Men frågan är om det är mitt minne jag ser eller mina sinnen som vet vad de ska leta efter när jag hört ditt namn. Man är i ungefär samma situation när man skadar sig men inte är medveten om det. Jag kommer ihåg att när jag var lite skar jag upp min kind, dock så kände jag ingen smärta förrens jag sprang till toan för att tvätta såret, då började jag gråta, då kom smärtan.

För att förstå ett problem måste man veta att man har ett. Man kan nämligen inte få svar på en fråga utan att ha en fråga.